Kammaropera Syd logotyp

Läderlappen 2018

Uppsättningen av Läderlappen 2015 var ett sätt för KOS att prova vingarna, men det var mycket vi inte vågade göra första året. Eller ens kunde göra. Men 2018 hade vi plötsligt både muskler och mod att göra den där Läderlappen vi drömt om och vi kastade oss ut i en Strauss-operett, väl pimpad med musik av exempelvis Verdi, Rossini, Meyerbeer och självaste Wagner.

Niklas Riesbeck regisserade och på scenen hade vi hela 25 sångare och fyra dansare. Rickard Söderberg omarbetade manus och sångtexter och aktualiserade historien genom att väva in ett ”me too”-tema. Dramats huvudperson Herr Eisenstein skulle minsann få sona för sin unkna kvinnosyn!

Handlingen förlades till Gustav III:s tid och när drottningen och den unga kronprinsen gör ett besök i Ystad blir det mer kaotiskt än man kunde önska. Gustav III berättar om sin nya vilda idé med en svensk akademi och presenterar Sveriges första hovsångerska, gestaltad av Susanne Resmark.

Vi gjorde 12 slutsålda föreställningar och produktionen filmades dessutom av SVT som sände Läderlappen på bästa sändningstid en lördagskväll i december 2018.

Greppet är spännande i Rickard Söderbergs och Kammaropera Syds omfattande nytolkning av Läderlappen, Johann Strauss enda men oslagbara operett som hade bejublad premiär på Ystads teater i fredags. Den wienska halvvärlden i originalets 1870-tal blir här till en bonnig skånsk knapadel cirka 1760. Aktualiteten skiner desto mer i denna spritsiga, vitsiga och ganska skitiga rokoko.

Musikaliskt är uppsättningen mycket, mycket bra. Den lilla orkestern (14 musiker om jag räknade rätt) har en tät, fyllig klang och stor dynamisk vidd. Dirigenten Jonas Samuelsson leder både orkestern och föreställningen med energi och perfekt timing mot sångarna på scenen. Och Nils-Petter Ankarbloms orkesterarrangemang är välgjorda och lockar fram det bästa ur ensemblen. Solistprestationerna bjuder också på många höjdpunkter.